Skulle ha varit ner till Hudiksvall för sista rehaben med Jezzie men strax efter lunch ringde dom från skolan och berättade att Samantha mådde väldigt dåligt, hon hade ont i hjärtat och hade svårt att andas..!! kände mej som om jag hade gummiben där jag stod med telefonluren i handen. Hon hade legat och vilat en stund men det blev inte bättre. Skyndade mej ringa till Hasse och sedan sprang jag upp till skolan, Hasse åkte från jobbet direkt. När jag kom fram till skolan hittade jag Samantha på en soffa, där låg min lilla flicka alldeles blek och lessen. Usch vad det känns hemskt i kroppen när ens barn inte mår bra. Vi har ärftliga hjärtproblem i famljen så visst blir man extra orolig. När Hasse kom till skolan så bar han henne till bilen och dom åkte direkt till sjukhuset. Jag kunde inte följa med, har ju en dotter till som blev lite rädd av att se sin lillasyster dålig. Tur man har världens bästa make och pappa, jag behöver inte oroa mej att Samantha ska känna sig otrygg utan mamma, pappa fungerar precis lika bra. Nu sitter jag här och väntar på att han ska ringa och berätta hur det går. Dom har varit borta några timmar nu på sjukhuset.. det känns olustigt att inte veta var det är..

Jag kan bara hoppas och be om att det inte är något farligt men jag har hela tiden i bakhuvudet att det finns nära ärftliga hjärtproblem i våran släkt. Min mamma och moster har båda allvarliga fel som dom har fått operera ....

Samantha fyller 8 år om en vecka, hon längtar till sitt kalas och sina presenter, jag hoppas att hon ska få ha en alldeles vanlig födelsedag utan några problem..

Det blev inte mycket hund i denna blogg men jag återkommer någon annan dag med Jezzie och Natus bus.

Anne-Lie